Som jag skrev i kommentaren till förra inlägget, så har jag fått tre veckor av vikariatet jag vill ha. Chefen kan inte ge ett definitivt besked än.
Jaha, jag ville ju inte hoppas, men nu gör jag ju likväl det ändå. 
Har iallafall jobbat sköna korta kvällar hela veckan, men nu är det tillbaka till den hårda verkligheten igen. 
7-21 imorgon och ovanpå det en morgon som jag var snäll (och dum?) att tacka ja till. Morgon efter en heldag var inte en bra idé förra gången och det lär det inte vara denna gången heller. Men oh well. Jag är ung och stark några veckor till innan den hemska trettioårsdagen - när jag ska vakna gråhårig, rynkig och framförallt smällfet, så jag ska nog palla. hahaha
Nu - crêpes och sen slappa i soffan lite.
Fick “standardsvaret”: “Du är en av kandidaterna, men jag mÃ¥ste kolla om det finns nÃ¥gon pÃ¥ de andra avdelningarna som har jobbat här längre än du”.
Äh, det är säkert kört. Jag får fortsätta som timmis och hoppas att jag får tillräckligt med dagar. Annars får jag kolla fler boenden.
Eller så skulle man kanske skita i alltihop och skaffa ett riktigt jobb som bara är mitt.
Är nervös över att jag ska ringa chefen och fråga om vikariatet. Jag kommer bli jätteledsen om jag inte får något denna gången heller. Och ska jag stanna kvar om jag inte får något?
Det kunde jag väl anat att tre dagars ledighet (egentligen fyra dygn, om man vill räkna så.. och det ville jag ) var minst en dags ledighet för mycket. Blev uppringd av en kollega som sade att det är kris med personal imorgon och så undrade hon om jag kunde jobba 7-21.. Jaha, då har man det där med samvetet och att man inte vill svika sina kollegor. Samtidigt som man vet att man inte orkar jobba 7-21 tre helger i rad. Jag gick med på att jobba de fem timmarna på kvällen. 
Och sÃ¥ har vi det här med att ett vikariat verkligen blir ledig nu. Jag vet att de som jobbar där vill ha mig pÃ¥ det vikariatet, men cheferna tycks ju alltid göra tvärtemot, sÃ¥ jag känner mig inte ett dugg säker. Det där snacket med att “du MÃ…STE ju fÃ¥ platsen! Vem skulle de annars välja?” har jag hört förut och det blev ju ingen tjänst för mig dÃ¥, sÃ¥. Jag vÃ¥gar inte hoppas alls. Men jag ska ta ett snack med chefen direkt pÃ¥ mÃ¥ndag iaf. Ni hÃ¥ller tummarna, hoppas jag? ;/
Jag var duktig och tackade nej till ett jobbpass igår. Chefen tror tydligen att man utan problem - när man redan hobbar heltid - kan jobba 7 dagar i rad. Men jag tror inte det. Jag är ingen maskin och dagarna är redan ganska plågsamma för mig när det är så satans varmt ute. I tisdags var jag nära att sjukanmäla mig eftersom jag mådde så fruktansvärt illa. Till slut bestämde jag mig dock för att åka in ändå, höll på att kräka på den varma bussen, men lyckades ta mig till jobbet utan att lägga några spyor någonstans på vägen dit. Bra jobbat!
Har iallafall två kvällar i rad fått jobba med två nya vikarier, vilket innebär att man får vara den som styr arbetet hela tiden. Det tar lite längre tid också eftersom jag inte tycker att man ska skicka in dem ensamma till vårdtagarna. Och går man då in två och två till alla, så tar det såklart längre tid än när man jobbar med sådana som redan kan avdelningen.
Men jag fick komplimanger från en tjej som tyckte att jag var duktig och otroligt lugn hela tiden. 
Man tackar!
Och igÃ¥r sa en tant att “här kommer vÃ¥r lilla stjärna” när jag kom in i köket. Jag svarade att jag inte är sÃ¥ speciell, varpÃ¥ hon säger att “jo, du är en stjärna och det är inte mÃ¥nga man kan säga det om här.” 
Gissa om det värmer en att höra!
Har varit och veckohandlat och köpt en massa godsaker som jag ska förgylla mina jobbdagar med. Bland annat köpte jag Sour Supreme som jag tänker blanda i pastasallader för att gör dem lite krämigare. Är trött på att bara ha i olja och vinäger. Och soltorkade tomater, som jag har upptäckt är riktigt goda. Dessa var inlagda i olja med olika kryddor och vitlök, älskade vitlök (hoppas man inte skrämmer livet ur någon av de gamla 
). Provade göra varma mackor med Sour Supreme, tomater och kyckling nyss och de blev fantastiskt goda. Jag orkar fan inte laga något avancerat just nu.
Läste tillbaka lite om vad jag har bloggat om pÃ¥ sistone. Har inte nämnt hur det gick pÃ¥ diabetesprovet, men ni kan säkert räkna ut att jag sumpade det eftersom jag inte “tjoho”:at om det. 
Var 1,5 poäng ifrån att bli godkänd. Känns skitpinsamt för jag är inte dum i huvudet, så jag borde ha fixat det. Visserligen sa läraren vilka sidor som var viktiga, så naturligtvis pluggade man extra på dem och kommer det sen knappt några frågor på det utan på allt det andra som jag inte hade tid att gå igenom lika noga, så blir det som det blir.
Jaja, får jag en chans till så fixar jag det. Det är ju inte så att det är så himla avancerat egentligen.
Nu ska jag ta en sväng med Amos. Fördelen med att det är stekande hett på dagarna är att temperaturen är helt perfekt vid kvällspromenaden.
Två nya låtar på Woven Hands MySpace-sida. Lyssna och njut!
(Nu måste de ju fan komma hit snart igen?)
