rah! rah! replica

Åh, igår släppte han alldeles frivilligt flera smågrejer ute. Han gick fint större delen av promenaden också och lät bli de värsta rycken. Emellanåt spanar han ju in någonting jätteintressant och KASTAR sig åt sidan. Jag lovar; min högerarm kommer vara tre meter lång snart. Men inget bråk om “föremål” igår iallafall. Tjoho!

Sen kan man väl nästan förstå honom att han inte ville släppa den här fina grenen i söndags…?

Idag är jag ledig och så även imorgon. Jag hade egentligen tänkt göra jättemycket idag, men kom fram till att det är rätt skönt att dega lite första lediga dagen och sen ta allt nästa. Ni vet; skjuta upp allt lite. Resten av veckan är lugn jobbmässigt – två pass och sen ledig helg, så det blir mycket träning och annat nu. Och så tog jag hem pärmen om “Vård i livets slutskede” och ska plugga in mig lite på det. Uppmuntrande ämne, va?

Men nu en kopp kaffe och sen ska vi ge oss ut i ett rätt omväxlande väder.

Lediga dagar går SÅ fort! Nyss satt jag och gottade mig över min långledighet (vilket innebär tre dagar) och nu är den utbytt mot söndagsångest istället. Jag kan se fram emot en ganska lång vecka med endast en ledig dag och de flesta passen är morgonpass. Sen 7-21 på lördag – vad sägs om det?

Nåja, det är åtminstone vårväder ute nu. Så skönt att kunna lägga undan mössa och vantar! Och stoppljuset till vinterjacka.. Jag skrev ju för några månader sedan om att jag bestämt mig för att vara lite färgglad, men jag har ångrat mig som fan. Jovisst, kul med komplimanger, men när du bor i en skitstad som denna, så vill du helst försvinna in i mörkret på kvällarna.. Förra söndagen mötte jag och Jokk poliser som frågade om vi hade sett till ett ungdomsgäng. Det hade vi tack och lov inte. Tydligen hade de där små asen rånat en ung tjej på hennes jacka. Nu känner jag mig kanske inte som ett lovligt byte med Fenrisulven i kopplet (och en rätt sunkig gå-ut-med-hunden-jacka), men man vet fan aldrig. I gamla bloggen berättade jag om en kille vi stötte på en kväll; han hoppade fram, helt svartklädd och med skidmask och baseballträ. Jag kan inte påstå att jag kände mig särskilt trygg trots att Amos fick fart på honom. :/

Nu går Jokkeman här och “mäter” grejer igen. Han är fortfarande ganska så tjuvaktig av sig och emellanåt ser man hur han går och letar efter någonting lämpligt att bära och/eller tugga på. *suck* Jag brukar naturligtvis säga ifrån innan han tar något, men det är ganska intressant att se hur han mäter storleken med käftarna och sen tycks han fundera över om han ska eller inte ska ta det. Haha!

Nej, nu ska vi kila ut och njuta av solen innan den går ner.

Oj, dåligt med uppdateringar.. men inte på grund av tråkigheter eller så, så oroa er inte. Vi mår finfint! Jokk fyllde 9 månader igår och firade dagen med släpa runt med båda mina gummistövlar. Emellanåt måste man ju visa att man är stor nog att ta BÅDA i munnen..

Ja, 9 månader redan.. Det känns inte alls som det är längesen han var den där lilla söta (och lugna!) 9 veckor gamla valpen.. som gick från lugn som en filbunke till värsta sortens piraya. Jag trodde aldrig han skulle sluta bitas, men en dag kom jag på att det var längesen jag hade hål på kläderna och i huden. Skönt! Däremot stjäl han fortfarande skor och är inte så sugen på att släppa ifrån sig större grejer han hittar ute. Stort föremålsintresse, var det ja.. Men även om han är gaaanska så jobbig då och då, så är han också världens goaste och keligaste. Man kan krama och gosa med honom i princip hur länge som helst.

På jobbfronten ser det bra ut för tillfället. Alltså, jag har ju fast anställning sen mer än ett år, men ingen fast placering än. Ett tag såg det ut som jag skulle bli tvungen att byta arbetsplats, men nu verkar det som jag får stanna på min älskade avdelning med alla mina goa kollegor.

Jag har legat lite på latsidan vad gäller foton, men här kommer en lite nyare bild på Lillpojk. Inte så liten längre, va?

Sådärja: nytonat hår, nya glasögon på näsan, neccessären (som alltid finns i handväskan) packad med näsdroppar, hostmedicin och Alvedon.. Jodå, förberedd inför helgen. Ska bara lägga fram kläder också för en gångs skull, så att jag kan ta det extra lugnt på morgonen. Finns det någonting jag avskyr, så är det att stressa på morgonen..

Det är för övrigt jätteskönt med nya glasögon! Och pinsamt roligt att byta mellan paren. Favoriterna är nog de svarta, men jag är glad att jag köpte båda. Så har jag ett extrapar som är snygga OCH passar mig om jag skulle klanta till det igen. Sannolikheten för det är ju rätt stor..

Och Jokk har avancerat från skotjuv till chipstjuv. Två gånger nu har han stulit en påse mitt framför näsan på mig. Sådan herre, sådan hund? Ja, angående förtjusningen över chips, alltså – stjäl gör jag då rakt INTE.

Hans nyaste trick är förresten att ställa sig med tassarna på kanten av handfatet och dricka vatten när man själv står där och tvättar händerna eller ansiktet. Lillpojk har nog förstått att han är stor nog att nå upp till både det ena och det andra. Han är naturligtvis jättesöt och det är roligt att han är påhittig och förståndig, men nej.. hundrackaren ska inte vänja sig vid såna saker. *pust*

Ja, nu är det bara den där förbaskade hostan som ska ge med sig också, sen är jag i full gång igen. Var i valet och kvalet om jag skulle jobba idag, men det var tur jag inte gjorde det. Mådde urkasst imorse, t om försov mig så att Jokks morgonpromenad och frukost blev en timme sen.

Men jobbhelg blir det! Ringer imorgon och friskanmäler mig. Trivs på mitt jobb, men kan inte påstå att jag brukar längta efter att jobba, dock gör jag nästan det nu. Det är inte bara jobbigt att vara sjuk – det är fanimej tråkigt också. Jag är inte gjord för att bara ligga på en soffa/säng och ta det lugnt, även om det är skönt ibland (men då ska det vara självvalt).

Och Jokk växer och frodas. Nu är båda tänderna längst fram i underkäken borta samt att vuxentänderna är på gång där (detta har hänt sedan igår). Gud, så snabbt det går! Motsvarande tänder i överkäken är också lösa, så snart är han väl “tom framtill”. Och valppälsen har bytts ut lite här och var, främst på ryggen och svansen. Han har otroligt blank och fin päls där. Fascinerande, för sådär kändes inte Amos päls. Missförstå mig rätt; hans päls var också otroligt fin och glansig, men Jokks päls känns inte alls som den. Inte så.. hmm.. fluffig. Kan det ha med längden att göra, kanske?